Stark Black Rana på dryga 15 kg gjorde mig svettig.

AKTUELLA RAPPORTER	[ 2003-11-27]
Tanzania del 3

Här nära land låg det ganska många lokala yrkesfiskare i sina små
segelbåtar. Abby berättade att nästan inga hade motorer på sina båtar och man mestadels
pilkade efter bottenfisk. Dog vinden helt (vilket inte var oavnligt), hade man svårt att ta sig in till land och kunde bli liggande i dagar till havs.

Vi kryssade oss ut mellan dem och hade lagt ut en blandning av wobblers och bläckfiskar som låg och hoppade i ytan. Hustrun gick ganska snart och lade sig på en brits och somnade. Hon tillbringade sedan en stor del av dagen i denna ställning.

Det dröjde inte länge förrän vi såg första måsdyket. Snabbt dit och vi gjorde en svepning med betena i utkanten av det jagande stimmet, som bestod av mindre tonfisk upp till 10 kg. Tunorna såg ut som små delfiner när de bröt ytan i jakten på småfisk. Ingenting hände dock på våra spön. Nya måsdyk och ny jakt.

Alla befann sig uppe på flybridge utom jag, när en av rullarna drog igång. Jag börjar fibbla med spöbältet medan rullen skrek. När jag fått bältet på plats tystnade den och fisken var borta. "Take the rod first!" skrek Abby. Bältet kan man fixa med efteråt när fisken är krokad. Naturligtvis hade han rätt. Det var någon form av överambition som fick mig att agera i fel ordning.

Nåväl. Vi kom så småningom in i ett jättestim med flera hundra delfiner. Jag fick liv i hustrun som tyckte det var exotiskt. Kapten Abby och jag tyckte det var mindre exotiskt, eftersom de skrämmer bort annan fisk. Men mitt i stimmet börjar en rulle väsnas igen. Och nu är jag som en reptil och hugger spöet och krokar fisken. Den känns riktigt stor och man tar in allt annat och stoppar båten. Efter 20 minuter får jag in en fisk intill båten, som är den i särklass största wahoo jag sett.

Ena matrosen gaffar fisken bakom ryggfenan med huggkroken men orkar inte lyfta in wahoon i båten. Matros 2 håller upp huvudet med tafsen medan jag står som ett fån med spöet i hand.
Hustrun springer omkring med kameran men kommer inte åt att fota fisken i röran. Matros 1 skriker högt varvid matros 2 släpper tafsen för att hjälpa matros1 att lyfta. Wahoons huvud blir då fritt och han får kraft att slå sig fri både från huggkrok, matroser och svenskar. Aj, aj, aj. Och inget kort fick vi. Både matros 1 och matros 2 ser mycket skamsna ut och mumlar något om "gamefishing".

Under eftermiddagen fiskade vi långt ut från kusten efter marlin med stora conaheads utan resultat. Kapten förklarar att högsäsongen för alla marlinarter ligger först någon månad fram i tiden.

När vi skall avsluta fisket och endast har 2 spön kvar ute börjar det plaska vilt bakom båten. Ett spö vibrerar samtidigt. Jag fattar först inte att vi fortfarande fiskar, men tar spöet och känner en kraftfull fisk i andra änden. Upp i ytan, djupdykning och sedan upp i ytan igen. Så håller det på en bra stund. En för mig okänd art närmar sig så småningom båten. "Black Rana" säger Abby. "Very strong and very good to eat". Den här gången klantar sig ingen vid gaffningen och hotellrestaurangen blir försörjt med färsk råvara. Och vi var, trots den missade wahoon, ganska nöjda med dagen.

Faktaruta: