Jättefisk på!

AKTUELLA RAPPORTER	[ 2003-03-09]
Ascension Dag.6-7

Kraftig regnskur på natten. säkert välkommet bland lokalbefolkningen. Inte ofta
det regnar förutom uppe på berget förstås.

Åter båtfiske som vi naturligtvis tycker är mest spännande. Nu skall vi enbart satsa
på havets högvilt de sista 2 dagarna: Marlin.

Började dagen med betesfångst. Lite segt men fick ett par bonitos (liten tonfisk)
efter någon timme. Inte de allra bästa eftersom de inte var lika seglivade som
gulfenad tuna eller rainbow runner. När man fått betesfisken var det full fart ut från kusten för att komma bort från hajvattnen och samtidigt hålla fisken vid liv. En betesnål sticks genom fisken framför ögonen och en cirkelkrok binds fast på nålen. Sedan trollar du i 2-3 knop. Betesfisken simmar med och håller sig fräsch i många timmar. När sedan en fisk tar betet skall man först vänta en stund så fisken hinner svälja och sedan öka bromsen långsamt, långsamt. Cirkelkroken glider då upp och fastnar i mungipan. Det gäller att ha nerverna under kontroll.

Vi hade alltså 2 st bonitos släpandes efter båten. 1 timme gick, 1 1/2 och
ingenting händer. "Killerwhales" skriker plötsligt Mattias uppifrån flybridge.
En hel familj späckhuggare simmar 30-40 meter från båten. En mäktig syn. Rico
berättar att man aldrig sett det tidigare här på Ascension.

"Marlin" skriker Zac i nästa ögonblick. Och den är på väg mot ett av våra beten.
Zac sliter loss utösaren och håller linan i handen för att känna när fisken tar betet.
Det är min tur att fightas och jag gör mig beredd bredvid spöet. Jimmy och
Mattias följer marlinens förehavanden runt betena från flybridge, och Zac står
och håller linan och säger åt mig "wait, wait". Den går först upp tittar på den ena
boniton och sedan på den andra som nu har dött (av skräck?). Kanske blir den
misstänksam just därför.

Marlinen håller sig bakom båten i säkert 10 minuter och får oss att utstöta en
mängd olika läten och fraser innan den bestämmer sig för att den inte var så
värst hungrig. Besättningen berättar att det bara hänt dem en gång tidigare att
en marlin som kommit upp bakom båten på det sättet inte tagit på livebait.

Plötsligt tar en större fisk den döda boniton, men det är inte en marlin utan en
machohaj. Pulsen stiger igen och jag blir för ivrig. Drar åt bromsen både för tidigt
och för snabbt. Machon ruskar lite på huvudet och är fri. Det anses vara den mest spektakulära hajen som både är en snabbsimmare och gärna hoppar under fighten.
Kan väga uppåt 5-600 kg.

Ändrade taktik. Ut med conaheads och speedade upp till 7-8 knop och körde
rakt in i måsdyken som dök upp överallt här. Något mer av värde hände dock
inte under eftermiddagen..

Har börjat få allvarliga problem med en sönderbränd
fot. Finns inga skor att köpa på ön och de medhavda gympadojorna är alldeles för varma att ha på hela
tiden. Sov trots allt gott på natten.

Sista dag på sjön och nu vore det väl sjutton om vi inte skulle lyckas fånga en
marlin. Gulfenad tonfisk anses vara det bästa betet. Satsade alltså på det direkt
på morgonen. Tog ett par timmar innan vi fick en på c:a 12 kg. Full fart ut från kusten. I med tonfisken och sedan sakta trolling.

Jimmy och jag står och dividerar om vems tur det är om en marlin hugger. Plötsligt ser Jimmy hur utlösaren på utriggaren sträcks upp och linan lossnar. Ingen i besättningen förstår att det är något stort på förrän vi får se en gigantisk fisk göra ett minst sagt spektakulärt hopp 50 meter bakom båten. "Marlin, marlin" skriker Rico. Jimmy sitter i stolen i samma sekund och Mattias lägger in
full back efter fisken. Jag rusar efter filmkameran.

Jimmy kämpar som en galning för att inte få löslina. Plötsligt är fisken framför båten.
Mattias vänder båten och får snart kontroll igen. "Reel, reel". Ingen löslina. Ricos
röst hörs hela tiden. På bara 20 minuter har vi fisken intill båten. Den är naturligtvis
inte speciellt trött efter den korta kampen och när Rico tar tag i tafsen blir marlinen
tokig. Jag står på flybridge och filmar och ser hur stjärtfenan börjar jobba frenetisk.
Fisken far upp i ett makalöst hopp precis bakom båten och sedan ett par hopp till
några meter ut. Oj, oj, oj. Vilken show!

Vi fick alltså vår marlin till slut. 250 kg vägde den och jag lyckades också filma
mycket av kampen. Kul. Att man vill ha en så kort fight som möjligt beror på att
hajarna angriper fisken när den släpps om den visar för kraftiga trötthetstecken.
En kort kamp gör att den återhämtar sig mycket snabbt. Den inställningen gillar vi.
Och det roligaste är ju hugget och när fisken kommer in till båten!

Slut på vår Ascensionresa.

"Men är det inte Nova Scotia som har det bästa fisket på blåfenad tonfisk? Jag
har för mig att Rico nämde det", sa Jimmy på flyget hem......