Green Mountains och Ascension.
 AKTUELLA RAPPORTER |
[ 2003-03-02 |
|
| Ascension Dag.5 |
Idag skulle vi pröva kvällsfisket från klipporna innan
en ny dag på sjön med
Andromeda. Vi skulle försöka
meta oss till lite större fisk när mörkret fallit.
De förhatliga
Black Durgons (havspirayorna) gick nämligen och la sig kl 20.00.
Dagen tillbringades med en rundtur på ön. Själva Georgetown
är en miniatyr av en engelsk kolonihuvudstad: En administrationsbyggnad,
en liten kyrka, en liten polisstation, världens minsta fängelse
(vi såg bara en cell, se bild) och en golfbana i utkanten av byn.
Greenerna på golfbanan kallades "browns" eftersom det inte
fanns något gräs utan var gjorda av lavasand.
Eftermiddagen ägnade vi oss åt bergsklättring med Ford
Laser. På kartan fanns en väg upp till toppen (c:a 1000 m över
havet) på Green Mountains. Det var den
brantaste väg jag åkt
på i mitt liv. Jimmy tog av sig säkerhetsbältet och all
hans solbränna försvann på vägen upp.
Landskapet förändrades fullständigt (se vinjettbilden).
Allt blev grönare ju närmare toppen vi kom.Så småningom
kom vi fram till ett litet hus, som man faktiskt kunde hyra. Här var
det grönt gräs, svalt klimat, bananträd och palmer och en
fantastisk utsikt över Ascension och havet.
Bredvid låg en övergiven gammal gård där man tydligen
haft frukt- och 
grönsaksodlingar
förr i världen. Vi gick vidare uppför mot toppen, och här
fanns fler gamla förfallna byggnader och vattenupp-samlingsanläggningar,
allt 
övergivet. Typiskt
för engelsmän är att huvudbyggnaden var försett med
ett klocktorn a la Big Ben, här på en bergstopp på Ascension!
Ett årtal var inskrivet, 1863.
Nästan högst upp på bergstoppen fanns det t.o.m. ängar
med förvildade får och en jätteanläggning för
vattenuppsamling.
Förmodligen försörjde man hela ön
med vatten härifrån tidigare.
Den här bergsdalen hette Break a Neck-Valley och var ett par km
lång och någon km bred och här rådde alltså
ett helt annat klimat än på resten av ön. 10 grader kallare
och massor av nederbörd, vilket gjorde att man t.o.m. kunde driva en
farm här. Vad som hände och varför den las ned vet vi inte.
Nedfärden var betydligt lättsammare än uppresan, men det
kändes ända skönt att vara nere på någorlunda
platt mark igen.
Efter hamburgermiddag på den amerikanska basen åkte vi till
English Bay för
nattfisket. Vi hade laddat med Squirrelfish och Black
Durgons som betesfisk.
Vi prövade först ytmete efter haj. Som
flöten användes tomflaskor i plast. Det
var otroligt skönt
att slippa havspirayorna. Det ryckte flera gånger i linorna och
spöna,
men eftersom vi inte kände någon fisk, misstänker vi att
det var needlefish
(en liten nattaktiv ål) som drog i linnorna.
Efter ett par timmars resultatlöst fiske, övergick vi istället
till bottenmete
med dött agn. 
Det dröjde inte länge förrän Jimmy skrek "napp".
Tvärstopp och sedan avnött lina mot klipporna. Ut med nya grejer,
och nu var vi beredda. Ta fisken stenhårt och håll den borta
från klipporna. Och upp kom den första muränan, vilt slingrandes
runt linan. Vilka kämpar alla fiskar är här. Tog man inte
fisken med allt vad spöet höll för så var det kört.
Muränorna blir störst i världen på Ascension, upp
till 3 meter långa. Vi fick ett helt gäng från den här
klippan inte 3 meter långa men 1,5 - 2 m i alla fall. Och det var
ju just här vi hade badat så glatt en av de första dagarna
ovetandes om vad som dolde sig i klippskrevorna!
Hem och ladda för sista dagarna på havet. Skulle vi få
det vi drömt om...?
Till dag 6
