Trolling i de rika fiskevattnen runt ön.
 AKTUELLA RAPPORTER |
[ 2003-02-23 |
|
| Ascension Dag.4 |
Vi hade bestämt träff med besättningen på Andromeda
kl åtta nere vid piren i
Georgetown. Man var tvungen att ha en liten
transportbåt för att ta sig ombord.
Sjöhävningen gjorde
det helt omöjligt för någon större båt att lägga
till.
Charterbåten var en 44-fots Bertran med ett härligt stort
akterdäck, salong, 2 
sovrum,
dusch, toalett och en liten kabyss. Naturligtvis fanns även flybridge.
Kraftpaketet bestod av 2 st 500-hästars dieselmotorer. Fiskeutrustningen
var mycket imponerande. Shimano Tiagra 80 och 130 (rullar) och spön
i alla klasser mellan 20 och 130 pund. Ett hastigt överslag och vi
kom fram till att det fanns rena fiskeprylar för en halv miljon ombord.
Mattias var vår skeppare. En trevlig tysk som behärskade engelska
och spanska också. Rico var hans ena hantlangare. Kom från Kanarieöarna
och pratade och engagerade oss hela tiden på sin spansk-engelska blandning.
Zack var den tredje besättningsmannen. Sa inte så mycket men
tänkte som en fisk och var oerhört kunnig.
Vädret var härligt med en lagom bris på 4-5 m/s och strålande
sol. Vi kom överens om att vi skulle börja fiska på lite
mindre arter nära land för att bekanta oss med utrustningen. Det
tog 4 sekunder till första nappet och 1 min till andra. Jacks på
ett par kilo som mjukade upp oss.
Vi trollade i c:a 7 knop med bläckfiskimitationer hoppandes i ytan
20-30 meter bakom båten. En svårt misshandlad wobbler modell
större, släpptes också ut. 5 spön var den vanligaste
uppsättningen. 2 på utriggarna och 3 st rakt bakåt. 
Vi flyttade oss lite längre ut och första rejälare nappet
föll på Jimmys lott. Han kämpade i c:a 20 minuter utan att
fisken visade sig och sedan släppte. Förmodligen stor gulfenad
tonfisk sa besättningen.
Nästa fisk var min. Tog wobblern. It´s a wahoo, sa Rico. En
riktig fighter. Vilken styrka. Rico skrek hela tiden: Ta den hårdare,
ta den hårdare. Det är man inte riktigt van vid från vår
laxtrolling hemma. Och mycket riktigt. En wahoo på c:a 15 kg som vi
sparade till hajfisket senare. Fisken ser ut som en stor baracuda. Ett par
wahoos till och några tonfiskar i 10 kg:s-klassen innan vi sadlade
om till hajfiske.
Galapagoshajen är den vanligaste arten här. Machon den mest
spektakulära. Vi metade med bitar av wahoo eller hela mindre tonfiskar.
Det dröjde inte många minuter innan vi hade flera hajar runt
båten. De glufsade i sig betena och efter några sekunder var
det dags att göra 
mothugg.
Kamperna blev mycket intensiva med värkande armar och rygg men några
riktiga långrusare var inte Galapagoshajarna. De flesta låg
runt 50 kg med
topp på drygt 100. Den största gjorde ett vackert
hopp och skakade loss krok och bete.
Efter några timmars hajfiske hade vi mjölksyra ända uppe
i hårfästet. Vi sadlade om till trolling och fick lite andhämtning.
Betade med conaheads (stora bläckfiskimitaioner) och åkte längre
ut från kusten. Siktade in oss på måsdyk men hamnade bara
i stora stim av delfiner. Inget mer av värde hände under eftermiddagen.
Kvällen tillbringas med middag tillsammans med våra tyska
grannar på hotellet och besättningen på Andromeda. Tyskarna
bjöd på Dorado, som de fångat under dagen. Helt OK.
Besättningen på en sådan här charterbåt måste
onekligen vara speciell. De bor ombord, jobbar ombord och umgås ombord.
Det finns ju inte mycket att göra iland. Det blir en livsstil som kanske
är svår att bryta. De berättade att det var ett riktigt
äventyr med livet som insats att ta över båtarna (2 st)
från förra verksamheten i Ghana. Hela för- och akterdäcken
var fullastade med dieseldunkar.
8 dagar i periodvis full storm tog resan
från Afikas västkust till de nådde Ascension. Båten
kommer nu aldrig att lämna denna ö igen, åtminstone inte
med den här besättningen.
till dag 5
