Udden till NE Bay.
 AKTUELLA RAPPORTER |
[ 2003-02-11] |
|
| Ascension Dag.2 |
Den här varma, fuktiga brisen som pötsligt slår emot
en när man kliver ut ut
planet. Den har ni nog upplevt. Av med så
mycket kläder som möjligt. Lyckades
ta ett foto på planet
innan en säkerhetsvakt fick syn på mig.
Vid inresekontrollen hittar jag varken pass eller plånbok. Mindre
panik. Engagerar platspersonalen för att genomsöka planet innan
det åker vidare till
Falklandsöarna. Inte vidare populär
när man så småningom hittar grejerna i väskan där
de brukar
ligga.
Lava, lava, lava. Hela ön är nästan bara lava. För
150 år sedan inträffade det sista vulkanutbrottet.Växtligheten
består i diverse taggbuskar och en och annan kaktus.
Blev hämtade av en av besättningsmedlemmarna på den båt
vi chartrat senare under vistelsen. Verkade mycket trevlig. Fisket hade
under veckan varit riktigt bra med flera "strikes" av stor Blue
Marlin bl.a.
Öns enda hotell var mer imponerande på kort än i verkligheten.Tre
sviter och fyra enkelrum. Det var det hela. Vi hade hyrt en svit innehållande
ett stort sovrum, vardagsrum och 2 balkonger med utsikt över "stan"
och tillgång till ett pentry. Helt OK. Och dessutom hade hotellet
Kara. Öns enda utbud av snygga tjejer.
"Gjorde stan" under förmiddagen och konstaterade att man
"sett allt" ganska 
snabbt.
Affärsutbudet bestod i en mataffär typ "seven-eleven"
med diverse fryst fårkött, fryst bröd, smörgåspålägg,
konserver, dricka och videofilmer.
Någon vanlig restaurang fanns inte. Skulle man få mat på
hotellet var man tvungen att beställa en dag i förväg. Vi
gjorde det dag 1. Det räckte. Sen lagade vi vår egen mat eller
åkte till den amerikanska basen där man kunde få en hamburgare.
Fisk fanns ju också alltid att tillgå.
Hotellet hade några bilar för uthyrning. Vi hade naturligtvis
bokat en av dem för att kunna åka runt ön och landfiska
de dagar vi inte skulle båtfiska. Ascension är en gammal engelsk
koloni med följd att det råder vänstertrafik. Det var inget
stort
problem med själva väghållningen, eftersom det inte
spelade någon större roll vilken sida man körde på.
Risken för möte var ytterst liten. Däremot var det stora problem med växellådan som sitter på fel sida i dessa bilar.
Eftermiddagen skulle tillbringas med landfiske i North East Bay där
vi läst att det skulle vara bra fiske. Ön är inte så
liten (1 mil fågelvägen tvärs över) eftersom den är
så bergig. Det är minst 3 ggr så långt bilvägen
som fågelvägen.
Nåväl. Bilvägen gick inte ända fram till NE Bay.
Vi såg viken mellan kullarna där
vi trodde det var närmaste promenad ned. Och ned var
det. 45 graders lutning på lösa, vassa lavastenar och sedan klippblocksterräng
i stekande sol. Men stranden såg åtminstone på håll
väldigt inbjudande ut. Kilomtetervis med sand och inte en människa.
En bit ifrån ser vi en "sten" som ligger och bryter ute
i viken. En havssköldpadda konstaterar vi snabbt, som är inne
och rekar inför nattens äggläggning. Och i sanden ser vi
massor av spår efter andra sköldpaddor. Tvungna att hoppa i och
svalka oss trots enorma dyningar (en anledning till att det inte finns några
turister).
Började fiska längs ena klippkanten och såg direkt en
massa fisk. När man slängde i betet kom det 30-40 svarta, halvkilos-stora
fiskar efter. Kul i en halvtimme, men vi blev snart varse att detta var
det största problemet vid dagfiske från land. Dessa ettriga små
"havspirayor" attackerade allt som hamnade i vattnet. Black Durgon
heter arten och kommer att orsaka mardrömmar hos både Jimmy och
mig för lång tid framöver.
Nu gick det att få lite "vanliga" fiskar i alla fall.
Groupies (upp till ett par kg) högg 
om man lät betet sjunka lite. När fisken var fast
var man tvungen att ta den stenhårt, annars simmade den direkt ned
i sin håla och både fisk och bete var borta.
Det villebrådet som var största utmaningen från land
var de s.k. Jacksen. De gick alldeles nära stranden under Black Durgon-stimmen
och i vikter upp till 7-8 kg. De föjde efter våra beten ett otal
gånger men var fruktansvärt svåra att få att hugga..
3 ggr denna dag lyckades vi kroka dem. 1:a gången släppte den
direkt. De två andra gångerna rusade de iväg trots att
bromsen stod på max och skavde av linan mot lavaklipporna.
Att meta med fiskbit var helt meningslöst. Det tog högst 10
sek så var allt på kroken renätet av pirayorna.
Bottennapp, groupies, jacks och pirayorna gick hårt åt våra
beteslådor denna dag. Över hälften av våra drag försvann
i Atlanten.
Ransonering måste införas 
kommande fiskeutflykter från land.
Vandringen tillbaka till bilen blev tung p.gr.a vätskebrist. Vi
hade tagit alldeles för lite vatten med oss i den stekande solen.
Ascension dag 2
