Denna sida
uppdaterad:
2003-02-11
Resa Ascension
AKTUELLA RAPPORTER |
[ 2003-02-11] |
| Ascension dag 2 | |
Den här varma, fuktiga brisen som pötsligt slår emot en när man kliver ut ut planet. Den har ni nog upplevt. Av med så mycket kläder som möjligt. Lyckades ta ett foto på planet innan en säkerhetsvakt fick syn på mig.
Vid inresekontrollen hittar jag varken pass eller plånbok. Mindre panik. Engagerar platspersonalen för att genomsöka planet innan det åker vidare till Falklandsöarna. Inte vidare populär när man så småningom hittar grejerna i väskan där de brukar ligga.
Lava, lava, lava. Hela ön är nästan bara lava. För 150 år sedan inträffade det sista vulkanutbrottet.Växtligheten består i diverse taggbuskar och en och annan kaktus.
Blev hämtade av en av besättningsmedlemmarna på den båt vi chartrat senare under vistelsen. Verkade mycket trevlig. Fisket hade under veckan varit riktigt bra med flera "strikes" av stor Blue Marlin bl.a.
Öns enda hotell var mer imponerande på kort än i verkligheten.Tre sviter och fyra enkelrum. Det var det hela. Vi hade hyrt en svit innehållande ett stort sovrum, vardagsrum och 2 balkonger med utsikt över "stan" och tillgång till ett pentry. Helt OK. Och dessutom hade hotellet Kara. Öns enda utbud av snygga tjejer.
"Gjorde stan" under förmiddagen och konstaterade att man
"sett allt" ganska 
snabbt.
Affärsutbudet bestod i en mataffär typ "seven-eleven"
med diverse fryst fårkött, fryst bröd, smörgåspålägg,
konserver, dricka och videofilmer.
Någon vanlig restaurang fanns inte. Skulle man få mat på hotellet var man tvungen att beställa en dag i förväg. Vi gjorde det dag 1. Det räckte. Sen lagade vi vår egen mat eller åkte till den amerikanska basen där man kunde få en hamburgare. Fisk fanns ju också alltid att tillgå.
Hotellet hade några bilar för uthyrning. Vi hade naturligtvis bokat en av dem för att kunna åka runt ön och landfiska de dagar vi inte skulle båtfiska. Ascension är en gammal engelsk koloni med följd att det råder vänstertrafik. Det var inget stort problem med själva väghållningen, eftersom det inte spelade någon större roll vilken sida man körde på. Risken för möte var ytterst liten. Däremot var det stora problem med växellådan som sitter på fel sida i dessa bilar.
Eftermiddagen skulle tillbringas med landfiske i North East Bay där vi läst att det skulle vara bra fiske. Ön är inte så liten (1 mil fågelvägen tvärs över) eftersom den är så bergig. Det är minst 3 ggr så långt bilvägen som fågelvägen.
Nåväl. Bilvägen gick inte ända fram till NE Bay.
Vi såg viken mellan kullarna där 
vi trodde det var närmaste promenad ned. Och ned var
det. 45 graders lutning på lösa, vassa lavastenar och sedan klippblocksterräng
i stekande sol. Men stranden såg åtminstone på håll
väldigt inbjudande ut. Kilomtetervis med sand och inte en människa.
En bit ifrån ser vi en "sten" som ligger och bryter ute i viken. En havssköldpadda konstaterar vi snabbt, som är inne och rekar inför nattens äggläggning. Och i sanden ser vi massor av spår efter andra sköldpaddor. Tvungna att hoppa i och svalka oss trots enorma dyningar (en anledning till att det inte finns några turister).
Började fiska längs ena klippkanten och såg direkt en massa fisk. När man slängde i betet kom det 30-40 svarta, halvkilos-stora fiskar efter. Kul i en halvtimme, men vi blev snart varse att detta var det största problemet vid dagfiske från land. Dessa ettriga små "havspirayor" attackerade allt som hamnade i vattnet. Black Durgon heter arten och kommer att orsaka mardrömmar hos både Jimmy och mig för lång tid framöver.
Nu gick det att få lite "vanliga" fiskar i alla fall.
Groupies (upp till ett par kg) högg 
om man lät betet sjunka lite. När fisken var fast
var man tvungen att ta den stenhårt, annars simmade den direkt ned
i sin håla och både fisk och bete var borta.
Det villebrådet som var största utmaningen från land var de s.k. Jacksen. De gick alldeles nära stranden under Black Durgon-stimmen och i vikter upp till 7-8 kg. De föjde efter våra beten ett otal gånger men var fruktansvärt svåra att få att hugga.. 3 ggr denna dag lyckades vi kroka dem. 1:a gången släppte den direkt. De två andra gångerna rusade de iväg trots att bromsen stod på max och skavde av linan mot lavaklipporna.
Att meta med fiskbit var helt meningslöst. Det tog högst 10 sek så var allt på kroken renätet av pirayorna.
Bottennapp, groupies, jacks och pirayorna gick hårt åt våra
beteslådor denna dag. Över hälften av våra drag försvann
i Atlanten. Ransonering måste införas 
kommande fiskeutflykter från land.
Vandringen tillbaka till bilen blev tung p.gr.a vätskebrist. Vi hade tagit alldeles för lite vatten med oss i den stekande solen.
| Du läser vidare
inom ett par dagar |
Stefan Wegnelius, Regal Sportfiske | 08-710
80 00 | 0708-634381 | e-post:  | |
| | NYHETER | FISKE-BUTIKEN | RAPPORT STHLM | FISKE-TIPS | FISKE-TÄVLINGAR | E-POST | |
| |||
